älskling, igen.
den som förtjänar den mesta uppmärksamheten i min blogg,
ASKEPOTTAN MIN.
Du är den bästa jag vet. Du ger mig glädje och kärlek. Älskade hästen, du är den finaste som finns i hela universum. 
idag är jag sjuk. därför tröstar jag mig med att askepot var som vanligt den finaste som finns igår.
bäst på dressyren och på hoppningen. jag älskaaaar dig.
tyvärr så blev det ju oavgjort mot mälarhöjden, men inte förlust iaf.
a-k sa en smart grej; varför är det inte stilbedömning i hoppningen också?
hade varit så mycket roligare.
på fredag är niclas klar med lumpen. :) wiee!
å nu är det dags för undertecknad att dricka te och sova för att bli frisk.
puss!
Bra böcker som förtjänar att läsas!
Jag har två starka bokrekomendationer till er,
både självbiografier i sammarbete med den amerikanske journalisten/ författaren Neil Strauss.
Den ena är den jag håller på och läser nu;
Jenna Jameson - att älska som en porrstjärna. En sedelärande berättelse.
Den är grym! Jenna berättar om sin uppväxt, sina tankar och händelser som på både positiva och negativa sätt har satt sina spår i världens hittils mest berömda porrstjärna.
Den andra boken, håll i hatten så att ni inte blir så förvånade, är skriven av Strauss tillsammans med MÖTLEY CRÜE - världens bästa band! Yeehaw!
Boken heter The Dirt och handlar om motgångar, deras helt galna partyliv, och även självklart framgångarna.
NJUT, älskade vänner! :)
<3
både självbiografier i sammarbete med den amerikanske journalisten/ författaren Neil Strauss.
Den ena är den jag håller på och läser nu;
Jenna Jameson - att älska som en porrstjärna. En sedelärande berättelse.
Den är grym! Jenna berättar om sin uppväxt, sina tankar och händelser som på både positiva och negativa sätt har satt sina spår i världens hittils mest berömda porrstjärna.
Den andra boken, håll i hatten så att ni inte blir så förvånade, är skriven av Strauss tillsammans med MÖTLEY CRÜE - världens bästa band! Yeehaw!
Boken heter The Dirt och handlar om motgångar, deras helt galna partyliv, och även självklart framgångarna.
NJUT, älskade vänner! :)
<3
Konstigt..
Vissa saker är liksom helt ... omöjliga att tänka sig. Vissa situationer.
Idag kom vår mentor in innan första lektion.
Hon berättar att en av de lärare vi haft föregående år, som nu varit sjukskriven ganska lång tid,
tagit självmord.
OJ?!
Å jag menar, visst, hon var inte en särskilt bra lärare och vi elever klagade ofta på hennes överdrivna feministiska nästintill manshatande åsikter. Men ändå, att en vuxen människa, att en lärare kan drivas så långt in i en depression att han/ hon drivs till självmord känner ju extremt avlägset.
Självklart går det ju inte att förhindra att tankarna hamnar på de personer, för oss som råkat ut för liknande händelser, drar parallellerna till det.
Jag tänker ju såklart på Biffen. Min älskade Biffen som valde att vara med sin pappa. Usch å fy vad jag saknar dig. Ibland kommer liksom minnerna över mig totalt och då spelar ingenting någon roll, jag vill bara spola tillbaka tiden.
Du finns i mitt bakhuvud hela, hela tiden och det kommer du alltid göra. Världens snällaste och finaste var du, och du gav en alltid världens mysigaste kramar. Förstår du hur mycket jag saknar dig? Hur sjukt mycket tråkigare det är utan att ha dig här, som jag alltid kunde prata med? Förstår någon det?
Visst, det som hänt nu handlar om Johanna. Men tankarna förs ändå till det som står en närmast hjärtat.
Jag lider med Johannas nära och kära, och jag ska inte säga att jag vet hur dem känner sig. Alla känner sig på olika sätt. Tro mig, jag vet.
Vila i frid, Johanna Hellström.
Idag kom vår mentor in innan första lektion.
Hon berättar att en av de lärare vi haft föregående år, som nu varit sjukskriven ganska lång tid,
tagit självmord.
OJ?!
Å jag menar, visst, hon var inte en särskilt bra lärare och vi elever klagade ofta på hennes överdrivna feministiska nästintill manshatande åsikter. Men ändå, att en vuxen människa, att en lärare kan drivas så långt in i en depression att han/ hon drivs till självmord känner ju extremt avlägset.
Självklart går det ju inte att förhindra att tankarna hamnar på de personer, för oss som råkat ut för liknande händelser, drar parallellerna till det.
Jag tänker ju såklart på Biffen. Min älskade Biffen som valde att vara med sin pappa. Usch å fy vad jag saknar dig. Ibland kommer liksom minnerna över mig totalt och då spelar ingenting någon roll, jag vill bara spola tillbaka tiden.
Du finns i mitt bakhuvud hela, hela tiden och det kommer du alltid göra. Världens snällaste och finaste var du, och du gav en alltid världens mysigaste kramar. Förstår du hur mycket jag saknar dig? Hur sjukt mycket tråkigare det är utan att ha dig här, som jag alltid kunde prata med? Förstår någon det?
Visst, det som hänt nu handlar om Johanna. Men tankarna förs ändå till det som står en närmast hjärtat.
Jag lider med Johannas nära och kära, och jag ska inte säga att jag vet hur dem känner sig. Alla känner sig på olika sätt. Tro mig, jag vet.
Vila i frid, Johanna Hellström.